Mjällskabbsangrepp - Cheyletiellosis

Mjällskabb hos hund orsakas av Cheyletiella yasguri. Denna kallades tidigare "kaninskabb" för att den förväxlades med en liknande skabbart, Cheyletiella parasitovorax, som går på kanin. För att undvika missförstånd kallas kvalstret på hund numera mjällskabb.

Skabbdjuren lever på hudytan i hornlagret och har hela sin livscykel på värddjuret. Smitta överföres i allmänhet genom direkt kontakt men kan även ske indirekt genom kammar och borstar eller från omgivningen då skabbdjuren kan ramla av värddjuret och finnas i hundkorg eller matta. Mjällskabb överlever minst 10 dagar utanför värddjuret, ibland längre.

Symtom

Denna skabbart förorsakar stark mjällbildning vilket ses mest på bakre delen av ryggen och vid svansroten. Det är framförallt unga djur som angrips och valpar får vanligen även en besvärande klåda vid angrepp av mjällskabb. Vuxna hundar visar oftast inte några uttalade symtom, endast lite mjäll och mycket sällan klåda. Människor som handskas med smittade djur kan få små, röda, höggradigt kliande grupperade utslag (som myggbett) av bett från skabbdjuren men de vidareutvecklar sig inte där.

Diagnos

Diagnosen är lätt att ställa. Skabbdjur och/eller ägg påvisas i hudavlagringarna. Djuren är små men kan upptäckas med blotta ögat om man har god syn, annars med hjälp av förstoringsglas. De är vita och kallas "walking dandruff"; vilket är ett träffande namn för det ser ut som om de minsta mjällflagorna vandrar omkring i pälsen. Ett enkelt sätt att påvisa Cheyletiella är annars att kamma ner mjällen på ett objektglas, som fuktats med lite glycerin och beskåda preparatet i mikroskop där både skabbdjur och ägg syns tydligt.

Differentialdiagnos

Angrepp av andra skabbdjur, löss eller loppor samt seborré kan ge liknande symtom.

Källa: Britta Öhlén & Kerstin Bergvall "Vanliga hudsjukdomar hos hund och katt" tredje upplagan 1999, Schering-Plough Animal Health.