Löss - pediculos

De löss som man hittar på hund i Sverige är nästan alltid blodsugande och tillhör arten Linognatus setosus.

Den pälsätande lusen Trichodectes canis är ovanlig på hund här. Katter har den pälsätande lusen Felicola sabrostratus vilken mycket sällan förekommer här. Löss är värdspecifika och hela livscykeln försiggår på värddjuret och de överlever max 2 veckor utanför värddjuret. Smitta sker genom direkt kontakt eller indirekt genom kammar och borstar.

Här nedan beskrivs endast Linognatus hos hund.

Symtom

Symtomen kan variera och en del hundar kan vara helt utan besvär. Vanligen ger angrepp av löss upphov till klåda, framförallt bakom öronen, men även på andra ställen på kroppen. Klådan kan vara så intensiv att det uppstår rivmärken i päls och på hud. Lusangrepp kan också orsaka uppkomst av fuktande dermatit (Hot spot) på t.ex. kinden.

Diagnos

Diagnosen ställs genom påvisande av lössen som syns med blotta ögat som små bruna "päronformade" djur, krypande omkring i pälsen eller sittande på huden för att suga blod. Alternativt kan man se äggen (gnetter) som är små, vita, ovala, fastklibbade på hårstråna. I mikroskop ser man att lusäggen har en "hamrad" yta.

Differentialdiagnos

Andra ektoparasiter som loppor och mjällkvalster, men även seborré kan ge liknande symtom.

Tänk på:

• Behandla samtliga hundar som har daglig kontakt med varandra.
• Exspot vet. skall inte ges till katt, dräktiga tikar och valpar med en vikt under 5 kg.
• Att bli av med löss kan ibland vara mycket besvärligt. Det kan vara nödvändigt att återbehandla samtliga djur efter 3 till 4 veckor.

Källa: Britta Öhlén & Kerstin Bergvall "Vanliga hudsjukdomar hos hund och katt" tredje upplagan 1999, Schering-Plough Animal Health.