Loppor – puliculosis

Loppor är blodsugande insekter som lever på många däggdjur och fåglar.

Årstidsvariationer i förekomst av olika typer av loppor i Sverige:

• Tidig sommar – fågelloppor
• Sensommar – igelkottloppor
• Höst – fågelloppor och kattloppor

Kattloppan Ctenocefalides felis trivs också på hund och förorsakar mycket stora bekymmer i sydligare länder med varmt och fuktigt klimat. Den är vanligt förekommande i södra Sverige och kan då och då även påvisas längre upp i landet, exempelvis i Stockholmstrakten.

De vuxna lopporna lever endast en kort tid, och då endast på värddjuret, medan de andra stadierna av livscykeln försiggår i hundkorg, mattor eller golvspringor. Därför skall loppbekämpning inte enbart göras på värddjuren utan den bör koncentreras mer på omgivningen. Smitta sker genom direkt kontakt eller indirekt genom vistelse i smittad miljö.

Symtom

Enstaka loppbett ger måttlig klåda men relativt ofta blir det angripna djuret allergiskt mot ett ämne i loppornas saliv och då blir klådan mycket intensiv.

Hudförändringarna vid loppallergi uppstår till följd av klådan och syns framför allt på bakre delen av ryggen, men även på buk, ben och svans. Håravfall, rodnad och krustabildningar är vanliga på hundar medan katter oftare får papler som är täckta av rödbruna krustor. Självförvållade bitskador kan ge stora utbredda sår.

Diagnos

Diagnosen ställs genom påvisande av lopporna, vilket kan vara nog så svårt eftersom de angripna djuren slickar sig intensivt och kan avlägsna alla inkräktarna. För att undvika att det rör sig om loppor från andra djurslag, bör man undersöka i mikroskop om de har det för kattloppor typiska spetsiga huvudet och de karakteristiska borsten både runt nacke och mun.

Loppor syns för blotta ögat och är små och mörkbruna (hoptryckta från sidan och liknar små räkor) men kan vara svåra att upptäcka då de rör sig snabbt. Lättare att påvisa är loppornas faeces vilken är brunsvart och "kommaformad".

För att bevisa att detta ej är vanligt skräp kan man placera det på fuktat vitt papper. En karakteristisk rödbrun ring bildas runt omkring eftersom loppfaeces innehåller blod. Loppallergi diagnostiseras genom de typiska kliniska symtomen och vetskapen om att det finns loppor i omgivningen.

Det är dock inte alltid som man hittar någon loppa på det aktuella djuret vid undersökningen ty det räcker med ett litet bett för att förorsaka utbrott av allergi. Hudtest med loppallergen kan hjälpa till i diagnostiken men det ger ibland falskt negativa svar, vanligen orsakade av stress eller medicinering med kortison, antihistamin eller dylikt.

Blodprov för att påvisa en loppallergi är fortfarande mycket osäkert. En del av svårigheterna med testerna kan bero på att de flesta kommersiella extrakten är gjorda på hela lopporna och inte enbart på deras saliv.

Differentialdiagnos

Löss, seborré och annan typ av allergi kan ge liknande klåda och hudbesvär.

Kom ihåg:

• Loppors livscykel sker inte enbart på djuret utan även i omgivningen. Det är därför viktigt att inte enbart behandla det enskilda djuret utan även sanera omgivningen. Förstadiet till den vuxna loppan kan under gynnsamma förhållanden (rätt fuktighet) vila i åratal och vid de rätta yttre betingelserna kläckas och återinfektera ditt djur.
• Exspot vet. är effektivt mot loppor som befinner sig på din hund men har även en avskräckande (repellerande) effekt mot de loppor som befinner sig i omgivningen och vill hoppa på djuret.
• Exspot ska inte ges till katt, dräktiga tikar och valpar under 5 kg.
• Som profylax kan Program vet. vara ett bra komplement. Program vet. förhindrar lopporna att föröka sig och ökar chansen att behålla en loppfri miljö.

Källa: Britta Öhlén & Kerstin Bergvall "Vanliga hudsjukdomar hos hund och katt" tredje upplagan 1999, Schering-Plough Animal Health.